Flow of Grace’s fokus är att vårda varje enskild kattunge till sin fulla potential avseende grace, hälsa och temperament/personlighet. Varje enskild kattunge i Silver Shell och Shaded i Svartgolden respektive Blågolden växer upp i en trygg och kärleksfull hemmiljö, där vi med stor omsorg lägger grunden för ett långt och välmående liv som uppskattade sällskapskatter.

Modern Grace själv är sinnebilden av sitt namn – hennes eleganta, balettliknande saut de chat-hopp fram till bara timmar före sin förlossning dagen före julafton inspirerade oss till att döpa hennes första kull till Balettkullen.

Balettkullen bestod av för brittiskt långhår i färggruppen silver/golden tre ovanligt stora och välutvecklade kattungar med födelsevikter på 121, 116 och 106 gram. Tack vare modern Grace’s grace förlöpte förlossningen utan komplikationer. Förväntat utfall var fem små kattungar på cirka 70 gram, eftersom vi visste att Grace bar på ett ojämnt antal och hennes släktingar historiskt fått stora kullar om 5–6 kattungar, oftast vägande mellan 70 och 100 gram. Fadern, Mondblüte, har sedan tidigare en kull med tre stora, friska Blågolden Shaded-kattungar, vilket tyder på att han haft en betydande genetisk påverkan på både antal och storlek.

Fördelen med större och mer välutvecklade kattungar har varit att inga livräddningsinsatser eller ens stödmatning behövts. De har istället kunnat fokusera fullständigt på sin optimala utveckling. Redan från tidig ålder har de efterliknat sin moder i graciösa hopp, rullande och smidiga rörelser.

Vid knappt fyra veckors ålder var de tillräckligt välutvecklade för att i princip direkt börja äta fast föda och dricka vatten utan introduktion och med minimal avvänjningsperiod. Därefter uppvisade de sina renlighetsinstinkter – från första stund har de konsekvent använt kattlådan utan några olyckor.

Våra kattungar är en symbios av genetik, omsorg och harmoni, och deras utveckling speglar precis det vi på Flow of Grace strävar efter – grace, hälsa och en underbar personlighet.

Välkommen in till Rasbeskrivning och färggenetik för brittiskt långhår för att läsa mer specifikt om Apollos, Romeos och Daphnis’s päls- och ögonfärg, skötsel samt temperament/personlighet.

Välkommen in till Adoption av kattunge & fodervärdskap vid intresse av Apollo, Romeo och/eller Daphnis.

Fler foton på kattungarna finns på Rasbeskrivning och färggenetik för brittiskt långhår och fås vid förfrågan.

I gryningens första skälvande ögonblick, där himlens blå nyanser smälter samman med solens första gyllene strålar, rör sig Apollo med en självklarhet som om han själv bar på dagens födelse. Den blågolden shaded brittiska långhårskattungen, döpt efter Balanchines Apollo, bär sitt namn som en hyllning till konsten, musiken och den tidlösa dansen mellan skapelse och uttryck. Stravinskys melodier ekar genom hans rörelser, en osynlig symfoni där varje steg, varje lyft tass, är en del av en större koreografi.

Hans päls skimrar i en drömsk blandning av blått och guld, som om han fångat gryningens magi i sitt silkeslena väsen. I hans ögon speglas en djup förståelse, en inre harmoni mellan styrka och skörhet, mellan precision och frihet. Som sin namne rör han sig med en naturlig storhet, en balans mellan lekfullhet och allvar, en tyst men kraftfull påminnelse om att sanna mästare bär sitt ljus med ödmjukhet.

I Balanchines Apollo gestaltar dansen en resa—ett uppvaknande, en väg mot insikt och mognad där konsten och livet blir ett. På samma sätt bär Apollo med sig en stilla visdom, en närvaro som tycks tala om det outtalade, om ögonblickens flyktighet och skönhetens evighet. Hans rörelser är som penseldrag på en osynlig duk, där varje gest skapar en bild, en berättelse om hopp, om drömmar, om den inneboende rytm som genomsyrar allt levande.

Han är mer än en kattunge; han är en levande dans, en melodi av ljus och skugga, en viskning av den skönhet som vilar i det mest subtila. I hans närhet blir det tydligt att sann konst inte är något fjärran eller ouppnåeligt—den finns i varje rörelse, i varje blick, i varje andetag av stillhet som föregår nästa steg. Apollo bär med sig en uråldrig sanning: att livet självt är en balett, och att vi alla är dansare i dess eviga, skimrande koreografi.

I skymningens mjuka sken, där nattens djupa mörker möter solnedgångens varma guldtoner, rör sig den svartgolden brittiska långhårskattungen Romeo med en naturlig grace. Hans namn, inspirerat av William Shakespeares tidlösa tragedi Romeo och Julia, bär på en berättelse om kärlek, passion och ödet. Genom Rudolf Nureyevs dramatiska koreografi och Sergej Prokofievs mästerliga musik väcks denna klassiska saga till liv i en balett fylld av intensitet, skönhet och hjärtskärande känslor – en konstnärlig värld där varje rörelse och ton är genomsyrad av djup mening.

Romeos päls, en fängslande blandning av mörka skuggor och gyllene ljus, speglar kärlekens dualitet – dess förtrollande skönhet och dess oundvikliga smärta. Hans steg är lätta och smidiga, som om han rör sig i takt med den osynliga rytmen av en melodi skapad av ödet självt. I hans ögon vilar både ungdomlig längtan och en visdom bortom hans år, en påminnelse om att äkta känslor är tidlösa, att kärlekens kraft är evig trots livets flyktighet.

I Nureyevs koreografi blir Romeo en figur av både styrka och sårbarhet, en själ som kastas mellan extas och förtvivlan. På samma sätt bär denna kattunge en naturlig närvaro – en kombination av stolthet och ömhet, av eld och mjukhet. När han rör sig, är det som om han förkroppsligar dansens innersta väsen: den ordlösa berättelsen om passion och hängivenhet, av skönhet och tragedi i perfekt balans.

Romeo är mer än bara ett namn. Han är en levande påminnelse om att kärlek är den mest kraftfulla av alla krafter, att den kan övervinna tid och rum, att den kan vara lika svindlande som en dans på scenen och lika bräcklig som en viskning i natten. I hans närvaro finns en stillsam poesi, en påminnelse om att varje ögonblick är en chans att känna, att leva och att låta hjärtat dansa i takt med livets eviga melodi.

I ett hem där stillheten bär på en hemlig melodi rör sig Daphnis—en silver shell brittiskt långhårskattunge—som en levande dans mellan ljus och skugga, en skepnad vävd av drömmar och mjuka toner. Döpt efter den unge herden i Daphnis och Chloé, bär han med sig en berättelse om oskuldsfull kärlek, om längtan och skönhet, om toner som svävar genom rummet som en osynlig orkester, komponerad av Ravel själv.

Hans päls skimrar i en sällsam nyans av silver, som om han bär månskenet i sin mjuka dräkt, ett eko av den natt där kärlekens saga föddes. Varje rörelse, varje tass som ljudlöst nuddar marken, är en del av en större dans—en balett av stillhet och rörelse, av viskningar och poesi. Hans ögon, djupa och drömska, speglar en värld där tiden tycks stanna, där endast nuet existerar, en plats där skönheten lever i det ögonblickliga och oförklarliga.

Daphnis är mer än en kattunge—han är en symbol för det tidlösa, för det som vilar mellan verklighet och dröm, en påminnelse om att storhet gömmer sig även i det mest stillsamma. Han bär med sig historiens viskningar i sina silkeslena strån, låter sitt hjärta slå i takt med en melodi skapad för att hylla kärleken, naturen och drömmarnas land.

I hans närvaro lär man sig att se världen med ödmjukhet, att förstå det sköra och samtidigt kraftfulla i allt omkring oss. Hans tysta närvaro är som en röst utan ord, en påminnelse om att skönhet ofta ligger i det subtila, i det som inte kan fångas men som känns djupt i hjärtat. Daphnis, i sin oskuldsfulla grace, är en levande melodi—en viskning från en svunnen tid och samtidigt en evig del av nuet.